onsdag 20 januari 2010

MOGG

This one goes out till min faster Iréne :)





Den som tycker att det här inlägget är aningen för långt (är nog inte ensam och) kan givetvis bara scrolla ner och lyssna på musiken... och kanske då bli sugen på att läsa texten? ;)

Jag har många gånger fått höra talas om hårdrocksbandet MOGG från Umeå eftersom jag har en grym släkting som var med i bandet, nämligen Jonny Lindkvist. Dom som är lite insatta i hårdrock känner kanske till att Jonny nu för tiden huserar i power metal bandet Nocturnal Rites från Umeå. Både min far och min faster (som är kusiner med Jonnny) har många gånger hävdat att MOGG var väldigt stora när det begav sig. Jag känner bara till Jonny från dels en platta som släpptes under mitten på 90-talet som heter ”Jonny’s Bomb” och självklart Nocturnal Rites, som jag var ett fan av redan innan Jonny tog över mikrofonen kring 2001. Vilka är då dessa MOGG? Det jag har fått höra är att dom var stora i Sverige och att Jonny lämnade bandet strax innan dom stack till Los Angeles för att söka lyckan.



Jag har många gånger försökt finna något om MOGG på internet, utan ens tillstymmelse till stoft (därför har jag varit väldigt skeptisk till att MOGG ska ha varit så "stora"). Tills i förra veckan då jag hittade en grupp på Facebook som startats av Cai Parris Boldén och heter ”Umeå Rock-City” där han försöker samla så mycket som möjligt av Umeås hårdrockshistoria i bilder, biografier, videos mm (detta kommer sedan att samlas på en hemsida som en slags databas). Här(!) ser jag för första gången ”MOGG” nämnas i skrift. Av all info att döma så har Cai själv spelat i många Umeband genom tiderna.

Innan MOGG var Jonny med i ett band som hette Arrows. Arrows deltog, vad jag förstår, i den gamla klassiska tävlingen Rock SM 1979. Rock SM är för oss yngre kanske mest känd som då Europé fick sitt genombrott 1982 då de vann sitt skivkontrakt och ja, resten vet ni… hoppas jag. Såg på Nocturnal Rites hemsida att Jonny är född 1965, vilket borde innebära att han (och säkert resten i bandet) var i 14-års åldern, vilket är mäkta imponerande måste jag säga. Här har ni ett smakprov på hur Arrows lät. Luktar lite Guns N’ Roses va?


Så vilka var då MOGG? Jo, Cai (som hittills är en av två människor som jag har sett uttala sig om bandet) delar in MOGG i fem versioner. Version 1 har jag inte hittat information om. Jag vet därför inte när bandet bildades eller vilka som var med i ursprungsuppsättningen. Version två, verksamma under åren 1983-1985, var samma som ursprungs line up’en men bandet utökades nu med Patrik Andersson på gitarr. Bandet vann ett gäng rockbandstävlingar och fick sedan chansen att turnéra runt i Norrland. Enligt Patrik blev Thomas och Jonny helt galna av detta och skulle till varje pris flytta bandet till Stockholm. ”Själv, ville jag tågluffa" säger Patrik.

Version 3 befann sig i Stockholm under åren 1985-1988, då bestående av medlemmarna Thomas Carfors, Jonny Lindkvist, Jonas Östman och Björn Melander. I Stockholm lyckades MOGG få ett kontrakt och släppte en singel. Thomas har sagt att ”Under den här tiden giggade vi runt och skrev låtar hur mycket som helst, detta var Moggs absolut kreativaste period. Tyvärr, passade inte en enda låt in i konceptet och i efterhand misstänker jag att vi inte hade en susning om hur vi skulle nå ut i det ökentorra hårdrocksklimatet som rådde vid denna tid. Europe fanns och det kanske räckte så”.

Version 4 var verksamma I Stockholm och Los Angeles under åren 1988-1991. Medlemmarna var nu Thomas Carfors, Mats Attaque, Jonas Östman och Jan Eklund. Jonny och Björn lämnade bandet. Cai skriver att ”Moggs egen Jan Eklund lämnade trummorna i Umeå och flögs ner till Stockholm där han hängde på sig en bas, medan Mats Attaque tog över Jonnys mikrofon. Men, innan dess sjöng Thomas Persson en kort period med bandet.” Thomas och Jan har berättat att ”Vi var skitsura på Sverige och hårdrock, världen väntade ju på oss. Vi flyttade in i Fryshusets källare och skrev låtar, vi skulle flytta till Los Angeles. Till slut fann vi oss en annorlunda svensk manager som hjälpte oss att flytta till USA.

Mogg version 5 var verksamma i Los Angeles under åren 1991-1995. Medlemmarna var då Bo Werner, Mats Attaque, Thomas Carfors samt Jan Eklund. Detta beskrivs av Cai som en mörk och hemlighetsfull period i bandets historia som fortfarande, 15 år senare, bearbetas. Mats Attaque har berättat att ”Jag har egentligen bara ett suddigt minne av att vi spelade in porrfilmsmusik”.



MOGG splittrades 1995. Thomas Broman spelade senare med de svenska banden Great King Rat och Electric Boys. Om jag förstått rätt så lyckades MOGG släppa 2-3 album innan de splittrades och han bl.a.öppna för Tracii Guns band Killing Machine. (Tracii Guns var, för den som inte vet, med och startade Guns N’ Roses när hans band LA Guns slogs ihop med Axl Rose’s Hollywood Rose och blev just Guns N’ Roses). Sandro Herrera Johnston skriver I en artikel att ”They are one of the only Swedish rock n roll bands to survive in Hollywood.” Så det verkar råda lite delade meningar. Men som sagt så finns det inte så mycket info om dom. Jag har inte lyckats höra något som släpptes efter Jonny lämnade bandet, men att döma av det jag har hört med Jonnys medverkan kan jag bara säga, why Jonny, WHY didn’t you go to LA?! Jag tror faktiskt att dom hade kunna bli hur stora som helst med Jonny på sång. Jag är väl kanske fortfarande lite skeptisk till MOGG's "storhet", men jag tycker dom verkar ha varit jävligt bra och hade en enorm potential.

I dag driver Jonas Östman och Mats Attaque en studio på Fryshuset i Stockholm, tillsammans spelar dom också i bandet Beautiful Grey. ”Som ljudtekniker/producent ligger Jonas bakom plattor med bland annat Matti Alfonzetti och med stockholmska hårdrocksbandet Fatal Smile. Dessutom var han mixassistent på Britney Spears Toxic-platta när han jobbade på välkända Murlyn Music.” (VK) Jonas Östman har också spelat trummor med Yngwie Malmsteen, sveriges enda riktiga rockstjärna.

Infon kommer från Cai Parris Boldéns inlägg på Facebookgruppen "Umeå Rock-City", en artikel av Sandro Herrera Johnston som den som är intresserad kan hitta här samt en artikel från Västerbottens Kuriren som återfinns här.

Den som vill lyssna mer på MOGG eller Arrows kan kolla in Dajmbagens youtube-kanal. Jag kan varmt rekomendera låtar som “I Don't Need You”, ”Fly Away”, ”Shout” och ”Heaven’s Bleeding”.

1 kommentar:

concrete kid sa...

Kul att hitta lite läsning om Mogg! Det där med att de var "stora" är ju relativt. I Kristinehamn där jag en bodde på 80-talet var de i alla fall enormt stora! Åtminstone i de kretsar som hade lite extra koll på det där med hårdrock. Dessutom lirade de på ett ställe som hette Musikcafét i Kristinehamn och de som var där och såg giget räknade därefter med all säkerhet Mogg som stjärnor. Helt klart hade de hela paketet som krävs för att ett band ska bli riktigt stort; talang, spelglädje, bra låtar och en sångare som både sjöng och agerade som en gud.